Hem

Höns är fantastiska varelser

 

Det är roligt, spännande och trevligt med höns. Men också en del jobb, sorg och svåra beslut. På vissa sätt är höns lätta att ha som husdjur – de kräver inte ständig tillsyn, de är rätt nöjda om de får mat, vatten och plats att gå och sprätta. Och det är mycket som är fantastiskt med höns, de kan bli fina vänner som gärna sitter i ditt knä eller på din axel, de är roliga att följa och en prydnad för vilken trädgård som helst. Och kycklingar! Att plocka fram en nykläckt kyckling under en mammahöna eller att följa ägget i en äggkläckare och se hur kycklingen utvecklas för att sedan kläckas. Det är fint. Men livet med höns kan också vara tufft ibland. Sjukdomar, ohyra, äggtjuvar, för många tuppar mm kräver att du kan vårda, behandla och avliva. Det är ofta svårt att hitta en veterinär som kan hjälpa dig. Tyvärr så är veterinärer sällan särskilt kunniga på höns. Så en ansvarsfull hönsägare bör kunna använda yxan och ta svåra beslut, eller ha någon nära till hands som kan göra det åt en. För ibland handlar det om minuter.

Jag började med höns för äggens skull. Även för att höns är mysiga förstås men tanken med att ha höns var att jag skulle bli självförsörjande på ägg. Det är klart att det går att ha en handfull hönor och sedan köpa nya när de har slutat lägga ägg. Men de flesta som har höns låter en höna ruva fram kycklingar eller skaffar sig en äggkläckningsmaskin. Jag brukar kläcka fram kycklingar varje år så att jag får ägg året runt. När de äldre ruggar och vilar från äggläggandet så har de yngre precis börjat värpa. Nu är ju inte alla höns likadana, jag har haft ganska många hönor som tar semester under sommaren istället för under hösten/vintern. Oftast värper mina som bästa i januari, februari.
Men med kycklingar kommer dock även ett beslut som måste tas – vad göra med överflödstuppar? För många hönor är sällan ett problem då det är lätt att sälja hönor. Tuppar är svårare. Ibland behöver man själv ha en ny tupp då ens gamla tupp kanske blir sjuk, skadad, för gammal eller tagen av räven. Men oftast står man där med ett gäng översexuella ungtuppar som bara ställer till oreda i flocken och som är omöjliga att hitta nya hem åt. Jag är av den åsikten att det bästa är att ta till vara på köttet. Bättre mat kan du knappast hitta. Du vet vad de har ätit, hur de har mått, att de har haft ett bra liv och de hinner inte bli stressade den korta biten till huggkubben. Rent krasst har du ju haft utgifter för mat, spån mm så köttet får nog ses som avkastning på din investering precis som äggen. Jag kan inte påstå att det har varit enkelt att lära sig avliva och ta hand om köttet. Men jag ser det som respekt, att respektera livet och vara tacksam för maten. Att inte slänga bort bra mat. Och att inte låta dem lida i onödan. Mitt ansvar är att se till så att flocken har det bra, att varje individ har det bra. Höns är flyktdjur och visar sällan hur ont de har eller hur mycket de lider. Därför måste jag kunna ta beslutet att avliva en sjuk höna om jag inte kan ge den adekvat behandling. Och ta bort överflödstuppar som själva är stressade och som stressar flocken. Sjuka djur äter vi förstås inte men friska djur tycker jag inte ska slängas bort. Om jag äter kött från mina egna djur så behöver jag heller inte gynna storskalig köttproduktion där djur far illa.

Med det sagt så är det ändå fantastiskt att ha höns. Det är underbara varelser som ger en mycket glädje.